Fick panik och virade en handduk runt fingret eftersom jag inte vågade titta hur illa det var, började må illa och kände mig svimfärdig... Som tur är har vi helt underbara grannar här så jag knackade på hos dem och mamman hjälpte mig rengöra såret och sa att jag måste åka in till sjukhuset och sy! Jag har aldrig i mitt liv skadat mig eller behövt åka till sjukhuset så detta gjorde mig ännu mer svimfärdig och jag var på vippen att kräkas. Grannen ringde i alla fall till sjukhuset så att de visste att jag skulle komma. Sen fick jag ringa till Erin som var en ängel och körde mig (Jonas hade vår bil) till sjukhuset.
Väl där så var jag nog med om den värsta smärtan i mitt liv. När doktorn sprutade bedövning rakt ner i såret både skrek och grät jag! Det gjorde så ont att det kändes som de högg av mig fingret! Det låter säkert inte alls så farligt men fy fan, jag hoppas ingen behöver vara med om samma sak! Sen sydde de ihop mitt stackars finger, och tro inte att sköterskorna eller doktorn försökte lugna mig eller prata med mig, de tyckte nog att jag var en riktig bebis. Men hela situationen var så himla konstig, inte nog med att jag redan var helt yr i huvudet, hade väldigt ont och bara låg och skakade- där står fyra helt okända människor och bara glor och pratar italienska OM mig utan att prata med mig!
Tillslut var de i alla fall äntligen klara och jag fick åka hem!
Nu sitter jag här med ett jättebandage och har bestämt mig för att aldrig mer skära i någonting! Jag borde få pris i klumpighet!
Bohoo!
Okey I'm gonna tell you about my disaster night last night! Jonas was away for a game and I decided to just stay at home because I was tired and my throat was hurting a bit. When I was gonna make myself a sandwish and started cutting the bread, somehow I managed to cut myself very deep into my finger! I mean very, very deep- felt like I almost cut off my entire finger!
So I panicked and wrapped a towel around it because I couldn't even look at it, I started to feel so sick and it felt like I was gonna pass out... Luckily we have the sweetest neighbors here so I went in to their apartment and the mom helped me clean the cut and told me that I needed to go to the hospital and sew it! I have never, ever hurt myself and I never had to go to the hospital so this made me feel even more sick. Anyways, she called the hospital for me and told them I was coming. After that, I had to call Erin, who was an angel and drove me there (Jonas had our car).
When we got there I think I experienced the worst pain of my life! When the doctor injected the anesthesia straight in to the cut, I both screamed and cried! It was so painful, it felt like they were cutting my finger off! It probably doesn't sound so bad, but I really hope no one has to experience that! After that, they started sewing my poor finger. Don't even think that the doctor or the nurses tried to calm me down, I think they thought I was such a baby. The entire situation was just so weird and surreal. I was already so dizzy, I was in pain and I was just lying there shaking. And then there's four people standing around me just staring and speaking italian ABOUT me, not even trying to talk to me!
Well, finally they were done and I got to go home.
Now I'm sitting here with a huge bandage on my finger and I decided to never cut anything again!
I should get an award for being so clumsy!
nej usch stackarn =( det där lät inte alls kul nånstans.. hoppas det blir bättre med fingret snart <3